Drama...

Någon annan som känner till känslan av när man fått fr mycket drama omkring sig?
Jag kommer inte att berätta vad som hänt mig och mina vänner denna helg, åtminstone inte än, säger såhär kort...
Drama, bullshit, new friends, lost friend, hat, tårar, skratt...ja...ni fick ju ingen klarhet av det här...men jag är trött, psykiskt, trött på att vissa människor inte vet var en gräns går, trött på att oroa mig för alla mina fobier, trött för att jag har saknad efter min pojkvän, trött för att jag har en osäker framtid om jobbet...trött på MYCKET!
Tänker ta upp lite annat för att lätta på tankarna...
 
Vill ha en lavalampa, jag menar..hur länge sen var int de populära?
Och jag saknar min farmor...jag var inte så ofta där hos henne men hon finns i mitt hjärta än idag, insåg att hon aldrig fick se mig få körkort, köpa min första bil, träffa personen jag älskar mest på hela jorden, flytta till egen lägenhet, få mitt första jobb, skaffa en hund....fammo kom tillbaka!!!! :'( Det är så mycket du borde få se, men jag antar att du ändå ser allt <3
<3

Disney - a part of my life!

Idag är jag på G! Två inlägg på en och samma dag, men nu med ett lite muntrare inlägg...
 
DISNEY! <3 :D
 Detta inlägg lär väl inte beröra er alla och det är inte ens meningen, vi är alla olika individer, men som jag i flera inlägg berättat om mig själv och som de som står mig närmast redan vet, jag är en stolt tjej på snart 20 år som dyrkar allt som har med Disney att göra, magin i berättelserna, sagorna och filmerna, allt de lärt en och det var en stor del av min barndom som jag växte upp med, något mitt/mina barn ska få ta del av istället för att bara sitta vid en ipad skärm om kvällarna för att föräldrarna vill ha lugn och ro. Så om mitt barn nån gång kommer fram till mig och säger: "mamma, jag har så tråkigt" så kommer jag ta fram en hel hög med enbart Disney filmer och sätta mig i soffan tillsammans med mitt barn och  sätta på dem, och hoppas på att jag lyckas få se en glimt av fantasi och drömmar i dess ögon, ja, nu låter jag väl otrolig ändå :'D! Men hoppas ni förstår, att detta betyder så mycket för mig! Och som jag skrev i ett Facebook inlägg...
 

"Återigen en av de största orsakerna att jag valt att arbeta med barn- och unga, varje dag får man använda sin fantasi och kreativitet och uppnå saker dit ens drömmar bara kan få en...i högstadiet var jag mycket mobbad för att jag bara hade yngre kompisar och blev kallad barnslig för att jag såg på Disney filmer..det är just det som är fel på dagens samhälle...man ska kunna bli accepterad för den man är, flera år dolde jag mitt "barnsliga" jag och inbillade mig att jag vore bättre och skulle passa in om jag var som de andra, men det är inte förrän idag jag stolt vågar säga att jag fortfarande ser på Disney filmer, kan leka med barbiedockor med småbarn och fantisera mig in i min egna drömvärld, och det TRIVS jag med! Så skäms aldrig för att vara den du är!"

Ja, vartenda ord är rena sanningen!

Jag var oroligt mobbad i flera år på grund av  detta, på grund av att folk kallade mig barnslig, dolde jag mitt inre jag, tills jag var alldeles ensam och fick släppa ut det, njuta av att vara den jag är, en tjej som drömmer om en egen fantasivärld och inte längre skäms över det! <3

 

 
 

Min värsta fobi - magsjuka...

Long time no seen...Jag vet att jag suger på att blogga men har till mitt försvar haft mycket på gångs IRL...
Samu har varit borta 1 och en halv vecka snart, varit och hälsat på han igår kväll och stal med han hem till mitt för en natt ;). Har även umgåtts med mina tjejkompisar a lot <3 Och lagat upp ett par nya Youtube klipp åt er på min yt kanal Imagination Is Creation så in och kolla! ^^
 
MEN...
 
Det var inte det jag skulle prata om den här gången...Har på sista tiden haft tankarna och tumlat runt i huvudet så att jag psykiskt mår riktigt dåligt...Som tur är har jag väldigt stöttande familj och vänner!
 
Det värsta jag nu har haft i tankarna de senaste veckorna är magsjuka...kräksjuka, spysjuka...värsta viruset EVER!!!
Att spy är något av det värsta jag vet, och troligtvis tycker väl inte så många andra heller av er om det kan jag tänka mig...
 
Jag är en person som med mitt immunförsvar brukar få det varje år vid en viss tid, nämligen vintern, brukar alltså lättast få vinterkräksjukan...Även om jag försöker använda god hand hygien. Och ja, får man det så får man det, brukade jag tänka, men efter förra årets februari då jag var på förskole praktik, spreds noro-viruset omkring, jag var en olycklig själ som fick det...Och tro mig, jämfört med noro-virus är magsjuka INGET!
 
Och jag antar att det var det som fick mig mer traumatiserad, jag har stor inbillningsjuka och bacillskräck för det här, vanliga förkylningar med feber och hosta tål jag...
 
Lyckligtvis fick ingen annan av varken min familj eller min pojkväns det, då jag samma kväll åkt dit för att stanna där under en helg...
 
Det lustiga är att folk håller sig oftast undan personen som kommit tillbaka till skolan/arbetsplatsen EFTER att den varit sjuk, HALLÅ...magsjuka smittar före och inte efter, alltså nämligen ca. 2 dagar före en person fått det är bacillerna som starkast och smittar lättast, så teknist sätt är det omöjligt och veta och bara hoppas att man klara sig från det.
 
Jag försöker mitt bästa att inte tänka på det men nu har det gått för långt känner jag. Inte går jag och tänker på det om det inte är aktuellt att någon nära mig fått det förstås. Men jag jobbar ju på eftermiddagsverksamhet som just i år är i en dagisbyggnad. Där har det otroligt nog inte varit mycket magsjuka, men så fick jag veta i fredags att en av personalens dotter fick det, så sprider det sig väl troligtvis med...och hela mitt veckoslut var förstört, får knappt sömn, skakar och mår konstant illa, kompisarna har gott och väl försökt få mig på andra tankar men i slutändan kommer tankarna tillbaka.
 
Jag vet att jag skrev ut om det här i ett tidigare inlägg men tankarna gör mig helt slut så måste få ut det här också, några av er kanske tycker: VAF#N?! löjligt alltså man kan inte gå och hålla på och tänka sådär, men ni som faktist vet hur rysligt man mår av sånt här så kanske förstår att jag inte orkar mer, tankarna tar kål på en...
 
Om ni däremot har några bra tips förutom god handhygien hur jag ska kunna undvika detta så berätta gärna, för jag har försökt allt, vore väl bara lättare om jag skulle få det så det skullevara över men jag ryser vid blotta tanken!
 
Jag vet faktist heller inte varför jag fått en sådan fobi för detta, visst är det bra att kroppen blir rensad från bakterier med jämna mellanrum men jag antar att det är illamåendet, grävandet i magen och uppkastningarna, när det bränner i hela kroppen och man mår som sämst, vill inte, kan inte äta, knappt dricka, är typ död...USCH! :(
 
jag lär väl få det ännu och efteråt kommer jag må mycket bättre det vet jag, jag önskar bara att jag inte skulle må så dåligt och gå och tänka på det 24/7 för det är en plåga och kan inte sluta!!