Ny vecka, samma saker...

Hej på er!
 
Måndag igen, klockan är snart 11 på förmiddan. Sitter hemma och har nyss eldat lite då vi har 17 grader inne brr...med -13.6 grader ute :(
 
Har suttit de närmaste veckorna och sett på youtubers som fått reda på att de väntar barn och hur de överraskar sina sambon och familjerna, det är såå intressant att se på tycker jag, det har aldrig tidigare intresserat förrän nu.
 
Japp, still got HUGE bebisfeber <3 Deal with it! 
 
Anyway...hur mår ni? Själv har här varit riktigt lugnt...ganska tråkigt om jag ska vara ärlig...
 
Snart ett års dag med älskade Daniel <3 nästa måndag, men vi firar det troligtvis under helgen!
 
Mår ganska bra nog, har varit allmänt tröttare och frusen så har börjat äta lite zink brustabletter och tar dagligen D-vitaminer nu för att se om det kan hjälpa lite...om inte mitt hemoglobinvärde borde kollas hmm?
 
Förresten var vi till Daniels familj på besök igår och fick syn på en urgullig bild på han för nåågra år sen...
Alltså jag dööör så söööt <3<3<3<3<3
(love the pottfrisyr too) xD
 
Tja...what to do denna vecka då?
 
Ingen solosång denna vecka iallafall, vi beställde en skjutdörr till duschrummet med Daniel FINALLY!
Och så har jag beställt lite foton från ifolor till mina fotoalbumar <3 still oldschool!
 
Vill åka och se på en ny byrå till gästrummet också! OCh sköta lite små ärenden ska jag förstås göra. Annars bara jobb och ta det lugnt...
Ha det bra!
 
//CIAO

Min story...2016-2018!

Halloi!
 
Nu vill jag dela med mig av min story från år 2016-2018....
 
Allt började egentligen år 2014, då jag träffade mitt (numera) ex.
Allt var bra till en början, men allt dalade neråt efter han flyttade in hos mig år 2016...Ända till december 2017 var vi tillsammans, och de sista året var nog tuffast för mig, var inte heller långt ifrån att jag skulle ge upp allt hopp.
 
Under det förhållandet fick jag ut många tårar, hade panik och ångestattacker nästan varje kväll i flera veckors tid...
 
Han ljög för mig nästan hela tiden, jag med dumt hopp och blind av kärlek och rädslan för att vara ensam hade inställt att jag inte kunde få bättre but GÖÖÖRL så fel jag hade...
 
Under det förhållandet skadades jag mycket psykiskt, han var även otrogen.
Men jag lärde mig en massa av det ändå.
 
Sen äntligen i slutet av 2017 blommade jag ut lite då jag äntligen tog mod åt mig och gjorde slut med honom, (ni skulle ha sett hans min hahah), men jag var långt ifrån utblommad.
 
Det var vilken vanlig kväll som helst, en torsdag som denna, då vi var ute med kompisar och plötsligt kände jag mig bara mer ensam än jag någonsin förut hade gjort. Vännerna jag var med var inte mina riktiga vänner. De såg hela tiden hur dåligt jag mått och bara "stöttade" mig att inte ge uppi´i förhållandet...suck...
 
Men så helt plötsligt, blev jag helt kall. Det var som att alla känslor bara rann av mig. Och jag har aldrig förr varit med om något liknande, har dock hört folk somd et har hänt till.
 
Vi gjorde slut, och jag fick leva singellivet en tid, "härjade" på men skadade mig själv även då psykiskt och fysiskt med fel umgänge...tyvärr...Men så plötsligt...
 
Som en skänk från ovan...
 
Hittade jag tillbaka till min bästa vän Minna <3. Som visade mig att man är stark som kvinna och inte behöver en man för att klara sig, allt var härligt, jag hade äntligen funnit glädje och mening med livet igen.
 
Och samtidigt hade jag fått nya vänner, nytt umgänge, och ack så roligt vi haft <3
 
Men en av de vännerna var...annorlunda, han lyssnade, fanns där, förstod mig, visade mig vad vänskap kan innebära, och vad det kan leda till...Älskade daniel, vi har snart varit ett år tillsammans, ett år med tårar och glädje.
 
Du såväl som Minna: Har verkligen hjälpt mig att blomma, fått mig att inse att jag inte behöver känna mig stark av att klara av panikattacker om nätterna. Ni har visat mig att jag kan älska mig själv, och så har ni visat mig vad tillit ger, Daniel... du har gett mig kramar och kyssar, värmt mig om natten, tröstat mig, älskat mig, frågat mig hur dagen varit, gett mig ett hem och så mycket mer...Så med dig är jag villig att gå igenom ALLT!! <3

Om jag någonsin är redo för att livet skall börja så är det nu..med dig <3
 
Det var allt för idag! Ta hand om er!
 
//CIAO

Back to work, humörsvängningar...

Halloi!
 
Dagarna går, jag kan antingen vara enormt rastlös och gå av och an här hemma och prata på om allt mellan himmel och jord, tankar i miljontals... eller så kan jag sitta stilla på golvet eller i soffan och stirra ut i timtal, känna mig helt tom och ensam men med inga tankar, och ibland tar tomheten och tystnaden över mig totalt och jag låter en gnutta tår rinna ner längs min kind...
 
På sistone har mitt humör varierat, jullovet var långt och välbehövligt men har inte fått något vettigt gjort.
 
Hur har ert jullov varit? Funderar på att spela lite sims strax, där kan jag bygga upp och leva livet jag önskat mig, ni som läst tidigare inlägget förstår vad jag menar...
 
Var häromdagen och se på Mary Poppins return, hade inte ens sett första, weird huh? Men den var verkligen bra! <3
 
Anyway...Här är det slaskigt och ruggigt...ingen sol heller, blääh...
Skönt att äntligen vara tillbaka på jobb dock, få in lite rutiner igen och barnen piggar verkligen upp ens tillvaro! :D
 
Men eftersom det inte finns så mycket mer för mig att säga nu så ska jag ta o spela sims då Dani for o se på brorsans bowlingtävling!
 
//CIAO